Hävning av entreprenad – några kommentarer till en artikel i JT

Skapad 2010-02-08 20:44:40, av Per Ossmer, uppdaterad 2010-02-24.

Kommentar till artikeln "Ersättningsrätt vid hävning av entreprenad enligt AB 04/ABT 06" av Johan Söderlund, Per-Henrik Schönberg, häfte 1 2009/10.
Inledning
I JT 2009–10 s. 223 ff. förekommer en artikel med rubriken ”Ersättningsrätt vid hävning av entreprenad enligt AB04/ABT06”. Författarna är Johan Söderlund och Per-Henrik Schönberg. I artikeln tas på ett klarläggande sätt upp vad som gäller i fråga om ansvar och ersättning för åtgärder som företagits före och efter hävning. I det förra fallet skall AB kap. 5 (ansvar) och kap. 7 (besiktning) tillämpas medan de särskilda reglerna i kap. 8 (hävning) gäller i det senare fallet. I några avseenden vill jag kommentera artikeln.
Innehåll
Är hävningsbestämmelsen i kap. 8 § 1 heltäckande?
Författarna anser (s. 224) att de situationer som anges i kap. 8 § 1 (och § 2) är exklusiva och parternas rätt till hävning är begränsade till dessa, dvs. exemplen i AB är uttömmande.
Så är det nog inte.
I Motiv AB 72 s. 235 anges att ”… uppräkningen är (inte) absolut fullständig … andra anledningar kan berättiga till hävande med hänsyn till vad som gäller enligt allmän avtalsrätt ...”.
Varför BKK inte kompletterat bestämmelserna med någon formulering såsom ”annat väsentligt kontraktsbrott” kan man ju i och för sig fråga sig. En annan sak är att det nog är ovanligt att man, i de redan ovanliga situationer där hävning förekommer, behöver gå utanför bestämmelsernas exempeluppräkning.
Generellt gäller, enligt min uppfattning, att AB:s regelverk i betydande utsträckning måste kunna kompletteras med allmänna obligationsrättsliga principer, hämtade särskilt från köp-/avtalsrätten, skadeståndsrätten och fastighetsrätten.
Det kan tilläggas att inte heller har AB 72 – författarnas fromma förhoppning om att AB borde tillerkännas normerande betydelse för vad som anses gälla enligt praxis (se Motiv AB 72 s. 19) fått genomslag. Särskilt de allmänna domstolarna har ställt sig tveksamma till en sådan ”upphöjelse” av AB-regelverket.
Måste en hävning enligt AB 04/ABT 06 alltid vara partiell?
I såväl kap. 8 § 1 (beställarens hävningsrätt) som kap. 8 § 2 (entreprenörens hävningsrätt) anges att hävning av kontraktet avser ” återstående arbeten”, dvs. inte utförd del av entreprenaden. Om det förutsättes att entreprenaden i större eller mindre utsträckning kommit till utförande så skulle det således enligt ordalydelsen alltid bli fråga om en partiell hävning.
Är det verkligen så som AB tycks föreskriva?
Den entreprenadrättsliga litteraturen förefaller inte ge inte särskilt utförliga svar på frågan varför en entreprenad inte får hävas i sin helhet. Vanligen hänvisas enbart till det förhållandet att det redan utförda är fast egendom som inte kan återbäras – men så är ingalunda alltid fallet – industritillbehör t.ex. är ju ett undantag.
Författarna till artikeln i JT anger uttryckligen att beställaren inte äger häva entreprenaden i sin helhet (s. 224).
Själv har jag (SvJT 2006 s. 647 ff.) framfört uppfattningen att en entreprenad skulle kunna hävas i dess helhet när hela arbetsprestationen/leveransen är behäftad med så väsentliga fel att entreprenaden i alla delar saknar värde – åtminstone för beställaren. Som jag även anger i nämnda artikel så finns inte i allmänna bestämmelser för leveranser av industriella anläggningar såsom NLM 02 och ABA 09 (för att hålla oss inom Norden) begränsningar på samma sätt som i AB beträffande hävningens omfattning.
I en dom i målet T 2793-04 vid Malmö tingsrätt (meddelad 2009-05-05) fann tingsrätten att beställaren enligt ABT 94 (äldre version av ABT 06) pga. fel i installationen hade rätt att häva entreprenaden i dess helhet och tingsrätten utdömde återbäring av erlagd betalning samt skadestånd m.m. som uppgick till flera tiotals miljoner kronor.
Entreprenaden avsåg ett datoriserat system för bredband till (hemma-)datorer och omfattade drygt 20.000 abonnenter i olika delar av Malmö. Bredbanden i gatunätet hade lagts ner av beställaren och ingick inte den tvistiga entreprenaden, men de installerade komponenter som utgjorde entreprenaden demonterades och beställaren erhöll även ersättning (skadestånd) för demontaget. Entreprenaden fick således t.o.m. ett negativt värde för beställaren.
(Anm. En eventuell läsare av domen bör dock inte oreserverat acceptera tingsrättens syn på tolkningen i övrigt av AB:s skadeståndsregler i kap. 5).
Även om, enligt min uppfattning, entreprenader – och särskilt installationsentreprenader – kan bli föremål för hävning i sin helhet, så vill jag nog erkänna att frågan om rätten till en fullständig hävning, eller enbart en partiell sådan, lätt blir fråga om en lek med ord som kan gränsa till begreppsjurisprudens. Enligt AB kap. 8 § 5 skall nämligen en värdering av utförd entreprenad göras efter hävning. Ingenting hindrar att den utförda delen då värderas till noll. Den s.k. partiella hävningen kommer därför – i vart fall värdemässigt – att få samma resultat som vid en fullständig hävning. Det kan ju t.o.m. vara så att det som ”finns kvar” har ett negativt värde för beställaren. Det kan t.ex. bli fråga om kostnader för rivning, demontage och för bortbilning av betongfundament vilket kan ge beställaren en rätt till särskild ersättning.
Några andra konsekvenser av hävning
Som författarna till artikeln i JT mycket riktigt slår fast (s. 229) så är det konsekvenserna av själva hävningsförfarandet som är avgörande för beräkning av ersättningen efter hävningen. I kap. 8 § 6 talas nämligen om den skada som hävningen åsamkar beställaren. AB systemet får därför anses innebära att de skadeståndsregler för fel och försening som förekommer före hävning, och som är angivna i kap. 5, i princip skall gälla även efter hävningen.
I anglosaxiska kontrakt anges emellanåt vilka regler som ”shall survive termination”. Om sådana bestämmelser behöver användas är väl närmast beroende av vilka parterna är och av kontraktets natur.
Det kan inte vara rimligt att en beställare som häver i och med hävningen skulle kunna förbigå de regler som gäller för ersättning (inklusive friskrivningsregler) för skada på grund av vårdslöshet och fel som förekommit före hävning. Något annat skulle ju kunna leda till att beställare spekulerade i hävningar.
En annan fråga som aktualiserades i Malmömålet är: Vad händer om beställarens nya entreprenad (som ersätter den tidigare) på grund av teknikens utveckling blir avsevärt billigare att utföra än den hävda entreprenaden? (Det kan t.o.m. vara så att det inte längre behövs någon entreprenad – ett befintligt gammalt system kan modifieras och då motsvara nya krav).
Frågeställningen är inte helt ovanlig med tanke på den snabba tekniska utvecklingen på t.ex. installationsområdet. Av olika skäl så kom denna i Malmömålet i och för sig aktuella fråga inte att ställas på sin spets i målet. I sådana situationer förefaller det närmast ligga till hands att låta beställarens besparing räknas av mot hans förluster, dvs. en nettoberäkning skall ske enligt principen om ”compensatio lucri cum damno”.
Per Ossmer
Advokat, Advokaterna Liman & Partners, Stockholm
* Inlägget kommer att publiceras i JT 2009–10 nr 4.
Repliker
Denna publikation saknar repliker.
Du måste vara inloggad för att skriva en replik.