Domstolsprövning av verkställbarhet av exekutionstitel m.m.

Skapad 2010-03-26 19:02:49, av Mikael Berglund, uppdaterad 2010-03-26.

Inledning
Innehåll
1. Inledning
EU-domstolens avgörande om förhandsbesked i målet Milan Kyrian mot Celní úřad Tábor (tullkontoret i Tábor, Tjeckien) av den 14 januari 2010 (C-233/08) avser det gränsöverskridande indrivningssamarbetet mellan EU:s medlemsstater beträffande skatter, tullar, m.m. grundat på rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder, ändrat genom direktiv 2001/44/EG, EGT 2001 L 175, (indrivningsdirektivet).
Avgörandet är det andra som EU-domstolen fattat beträffande indrivningsdirektivet. Det första avgörandet från EU-domstolen fattades i målen Grekland mot Nikolaos Tsapalos och Konstantinos Diamantakos av den 1 juli 2004 (C-361-2/02) där domstolen fastslår att indrivningsdirektivet utgör en del av processrätten och därför kan tillämpas retroaktivt för fordringar som uppkommit i en medlemsstat innan direktivet trätt ikraft i en annan verkställande medlemsstat. Målen avsåg tullfordringar som uppkommit i Italien innan direktivet trädde i ikraft i Grekland, där den verkställande myndigheten fanns.
För en mer omfattande information och kommentar beträffande indrivningsdirektivet, se Berglund, Mikael, Cross Border Enforcement of Claims in the EU, Norstedts Juridik 2009.
Avgörandet i målet Milan Kyrian mot Celní úřad Tábor avser den tjeckiska högsta förvaltningsdomstolens (Nejvyšší správní soud) två tolkningsfrågor till EU-domstolen (punkten 32).
Den första tolkningsfrågan avser om artikel 12.3 indrivningsdirektivet, då verkställighetsåtgärder bestrids vid en domstol i den anmodade verkställande medlemsstaten, den domstolen har rätt enligt sin nationella lagstiftning att pröva om den ansökande medlemsstatens exekutionstitel är verkställbar och har delgetts gäldenären i vederbörlig ordning.
EU-domstolen besvarar frågan genom att konstatera att domstolarna i den anmodade verkställande medlemsstaten saknar behörighet att pröva om exekutionstiteln från den sökande medlemsstaten är verkställbar, men att de har rätt att pröva giltigheten och rättsenligheten av vidtagna nationella verkställighetsåtgärder, inklusive delgivning av exekutionstiteln (punkten 50).
Den andra tolkningsfrågan avser om det följer av gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper, i synnerhet av principerna om rätten till en rättvis rättegång, god förvaltningssed och rättsstatsprincipen, att en delgivning av exekutionstiteln som delges gäldenären på ett språk som denne inte förstår och som inte är ett officiellt språk i den stat där han delges, utgör ett fel som gör det tillåtet att vägra att verkställa på grund av en sådan handling.
EU-domstolen besvarar frågan genom att fastslå att, enligt indrivningsdirektivets förfarande, ska gäldenären, mottagaren av exekutionstiteln för att ges möjligheter att göra gällande sina rättigheter, delges exekutionstiteln från den ansökande medlemsstaten på ett officiellt språk i den verkställande medlemsstaten. Dessa rättigheter ska säkerställas genom att den nationella domstolen tillämpar sin nationella rätt och samtidigt säkerställer gemenskapsrättens fulla verkan (punkten 63. Se för den mer utförliga motiveringen punkterna 52–62).
En allmän iakttagelse är att det finns fler exempel på betydelsemässiga språkliga skillnader vid en jämförelse mellan de svenska och engelska språkversionerna av avgörandet, t.ex. i punkterna 23 och 30. Det bidrar visserligen till att skapa oklarhet, men avgörandet är ändå tillräckligt klargörande med hänsyn till sammanhangen i den utförliga redogörelsen för de nationella förfarandena och för bestämmelserna i indrivningsdirektivet.
2. Förfarandena i Tyskland och Tjeckien
Huvudtullkontoret i Weiden, Tyskland, fattade den 2 juli 1999 ett beskattningsbeslut genom vilket Milan Kyrian, med adress i Tjeckien, ålades att betala punktskatt. Det tyska beskattningsbeslutet, som medgav verkställighet, delgavs den 6 augusti 1999 genom Finansministeriet – generaldirektoratet för tullfrågor, Tjeckien, i dess egenskap av anmodad myndighet i huvudförfarandet.
Huvudtullkontoret i Regensburg, Tyskland, utställde den 28 september 2004, i sin egenskap av sökande myndighet, ett betalningsföreläggande och begärde sedan, den 7 oktober samma år, med stöd av artikel 6 indrivningsdirektivet, att den i målet vid den nationella domstolen anmodade myndigheten skulle driva in punktskatter enligt exekutionstiteln från huvudtullkontoret i Weiden. I begäran om indrivning angavs klaganden i målet vid den nationella domstolen som gäldenär, genom förnamn, efternamn, adress och födelsedatum och därutöver angavs punktskatterna och en straffavgift.
Den i målet vid den nationella domstolen anmodade myndigheten delegerade i december 2004 indrivningen av den obetalda skatten till tullkontoret i Tábor, Tjeckien. Tullkontoret utfärdade i december 2004 två betalningsförelägganden beträffande obetald skatt, för punktskatten och straffavgiften, med en fastställd betalningstidpunkt. Milan Kyrian överklagade föreläggandena till en avdelning för tullfrågor som avslog överklagandena genom två beslut, av den 4 mars och den 6 april 2005. Dessa avslagsbeslut fastställdes genom beslut av den 5 oktober 2005 och genom dom av den 28 juni 2006.
Tullkontoret i Tábor, Tjeckien, fattade den 6 mars 2006 ett beslut om utmätning i Milan Kyrians lön för den obetalda skatten. Milan Kyrians invändningar mot utmätningsbeslutet avslogs av tullkontoret i beslut av den 31 oktober 2006.
Milan Kyrian överklagade utmätningsbeslutet till första instans. Han gjorde två invändningar. Den första invändningen var att identifieringen av mottagaren i exekutionstiteln från huvudtullkontoret i Weiden inte var tillräcklig eftersom både hans far och son har samma namn och adress som honom och det har inte preciserats i delgivningshandlingen till vilken av de tre personerna som exekutionstiteln delgavs. Den andra invändningen var att eftersom Milan Kyrian inte kunde förstå de handlingar på tyska som de tyska myndigheterna sänt till honom har han inte kunnat vidta lämpliga åtgärder för att göra gällande sina rättigheter. Det har inte heller varit hans skyldighet att på egen bekostnad se till att handlingarna översätts.
Milan Kyrians talan i första instans ogillades i dom av den 14 mars 2007. I sina skäl förklarade domstolen att Milan Kyrian genom begäran om indrivning har delgivits exekutionstiteln på ett giltigt sätt och att den omständigheten att förfarandet vid de tyska tullmyndigheterna var på tyska inte har åsidosatt Milan Kyrians rättigheter.
Domen i första instans överklagades av Milan Kyrian till den tjeckiska högsta förvaltningsdomstolen, med stöd av samma grunder som i första instans, och han hävdade att exekutionstiteln från huvudtullkontoret i Weiden inte var verkställbar.
Tjeckiska högsta förvaltningsdomstolen beslutade att vilandeförklara målet och hänskjuta två tolkningsfrågor till EU-domstolen.
3. Analys och slutsatser
EU-domstolens avgörande är, när det gäller den första tolkningsfrågan, av intresse eftersom artikel 12.3 indrivningsdirektivet har sin likalydande motsvarighet i samma artikel i den senast gällande versionen av direktivet. Den versionen är rådets direktiv 2008/55/EG av den 26 maj 2008 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (kodifierad version), EUT 2008 L 150.
EU-domstolen bekräftar, beträffande den första frågan, den ordning som hittills gällt och som följer av direktivets lydelse. Den ordningen innebär att domstolarna i den verkställande medlemsstaten saknar behörighet att pröva om exekutionstiteln från den sökande medlemsstaten är verkställbar, jämför artikel 8 indrivningsdirektivet. Den ordningen innebär också att domstolarna i den verkställande medlemsstaten, enligt artikel 12.3 indrivningsdirektivet, har behörighet att pröva giltigheten och rättsenligheten av vidtagna bestridda nationella verkställighetsåtgärder, inklusive den delgivning som sker enligt verkställighetsstatens lagstiftning beträffande den ansökande medlemsstatens exekutionstitel.
EU-domstolens avgörande är, när det gäller den andra tolkningsfrågan, av intresse eftersom artikel 17 indrivningsdirektivet har sin likalydande motsvarighet i samma artikel i den senast gällande versionen av direktivet. Artikeln ställer krav på att den sökande medlemsstaten vid ansökan om delgivning i en annan medlemsstat ska tillhandahålla en översättning av exekutionstiteln och andra aktuella dokument till ett officiellt språk i den anmodade medlemsstaten utan att det påverkar den anmodade medlemsstatens rätt att avstå från översättningen. Bestämmelsen reglerar dock enbart samarbetet mellan medlemsstater och inte förhållandet till en enskild gäldenär.
EU-domstolens avgörande innebär, i anslutning till den andra tolkningsfrågan, att ett mer långtgående språkkrav införts vid gränsöverskridande delgivning i förhållande till gäldenären, mottagaren av delgivningen av exekutionstiteln och andra aktuella handlingar, för att han ska ges möjligheter att göra gällande sina rättigheter.
Särskilt kan noteras att EU-domstolen, vid sin tolkning av indrivningsdirektivet, på ett nyskapande sätt hämtat vägledning och tagit intryck av de principer som domstolen redan tillämpat inom civilrättsområdet (punkten 58 jämfört med föregående punkt), och som kommit till tydligt uttryck i domstolens avgörande i målet Ingenieurbüro Michael Weiss und Partner GbR mot Industri- und Handelskammer Berlin och Nicholas Grimshaw & Partners Ltd av den 8 maj 2008 (C-14/07). Målet avser följderna av oöversatta bilagor till den mottagande medlemsstatens språk i anslutning till delgivningen av en stämningsansökan med stöd av artikel 8.1 rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, EUT 2000 L 160. EU-domstolen har i detta avgörande beaktat artikel 6 Europakonventionen beträffande rätten till en rättvis rättegång (punkten 47). Bestämmelsen i förordningen har ersatts av samma artikel med relativt överensstämmande ordalydelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000, EUT 2007 L 324.
Avgörandet i målet Milan Kyrian mot Celní úřad Tábor innebär ingen ändring av den ansökande medlemsstatens skyldighet när det gäller språkkrav enligt artikel 17 indrivningsdirektivet. Det innebär dock ett hinder för den anmodade medlemsstaten att delge en exekutionstitel och andra aktuella handlingar från en ansökande medlemsstat om det saknas översättningar till ett officiellt språk i den anmodade medlemsstaten. Den anmodade medlemsstaten kan därför inte längre använda sin rätt i direktivet att avstå från en översättning.
Mikael Berglund
Verksjurist, Kronofogdemyndigheten
* Inlägget kommer att publiceras i JT 2009–10 nr 4.
Repliker
Denna publikation saknar repliker.
Du måste vara inloggad för att skriva en replik.